fredag 10 mars 2006

Äntligen

Sista bloggen i Sverige. Sista bloggen på länge. Min älskade och hans vän R kom imorse och sov när jag sprang runt som en galen höna utan huvud och ordnade med bussgods till Alingsås samt uträttade ärenden på Apoteket. Träffade E som hjälpte mig med skjuts och M, som tyvärr hade bråttom till bussen, och sedan S, som jag tog en fika med. Efter all stress åkte jag hem och nu har jag frostat av frysen och städat ur kylskåpet. Nu är det morgondagen som gäller. Måste upp tidigt och sopa bort alla spår från smuts och skit innan mor kommer. Sedan är det bara att packa och städa och sen sova hos vän. Upp tidigt söndag morgon och åka till Oslo. Bära allt fyra våningar upp och sedan däcka på golvet. Och tacka alla som varit med och hjälpt till.

Jag kommer sakna Örebro och alla där. Jag kommer sakna alla vänner.
I bid you farewell.
Och, på återseende.

WWII

Bara två dagar kvar nu. Har fått lite smått spänningshuvudvärk nu när jag sitter bland kartonger och känner att det är alldeles för mycket kvar. Det känns som om någon kommer bli arg på mig när de kommer och ser hur lite jag egentligen packat. Och nu känner jag att jag inte orkar mer.

Besöket hos morfar gick stålande. Jag lät honom prata om Andra Världskriget och om mormor. Något jag inte visste var att mormor läste på Folkhögskolan i Fellingsbro när de träffades och att morfar heter Julian i mellannamn. Det kanske man kan döpa något av sina barn till. Julian efter morfar och Valentin efter farfar. Linnéa efter mormor ocheeeehhhm, Birgit efter farmor. Måste ta reda på vad hon hette i mellannamn.
När jag sedan skulle gå till tåget så slank jag förbi far och pratade lite med honom. Han sade att tåget till Arboga mot Örebro alltid går kvart i och tågen mot Eskilstuna går kvart över. Jag såg till min fasa att klockan var 20 i fem och jag kutade till tåget. Tyvärr hann jag inte med tåget som stod på stationen, men det gjorde ingenting, för det var nämligen tåget mot Eskilstuna. Far hade sagt helt fel. Han ringde upp mig strax efter och asgarvade i telefonen. "Jag ljög visst för dig." Nähä, svarade jag och hotade med att aldrig lita på honom igen. Han hoppades iallafall att jag skulle återfå tilliten till sin gamla far. Jag sade att det inte skulle vara några problem.

I morgon när jag vaknar så kommer min älskade hem. Jag hoppas att han väcker mig. Det är så jobbigt att vakna i normal tidig tid och se att han inte är hemma än. Då går tiden sakta, den står nästan still.
Undrar om jag skulle ta och gå och lägga mig. Jag kommer inte somna på några timmar dock. Kanske lika bra att sitta här och tycka att det är tråkigt när livet går långsamt när man så gärna vill att det ska gå fort.

Såg Fun with Dick and Jane idag hemma hos vän som fyllde år igår. Eller i förrgår blir det ju nu. Jag tyckte den var rolig, men inte så rolig som jag hade hoppats på. Kul att veta att Jane Harper egentligen skulle spelats av Cameron Diaz. Tänk om filmen hade blivit roligare då. Eller tvärtom. Det får vi aldrig veta. Men jag tycker att Diaz och Carrey hade personkemi i filmen The Mask.

Oj! Led Zeppelin på P3. Det är sällan.
C: "Jag vill ha holländska löv." Och... jag kommer aldrig bli så åksjuk igen. Ska vi inte ta en semester ihop igen? Det är så roligt. Love ya.

torsdag 9 mars 2006

Dreamy

Har försovit mig lite. Eller egentligen inte. Jag väljer själv när jag ska åka och hälsa på morfar. Det som är lite underligt är att jag vaknar tidigt på morgonen och då bestämmer mig för att somna om. Då är jag i något slags komaliknande tillstånd och borde absolut inte bestämma någonting. Men jag lyckas tydligen ändå. Innan jag vaknade så drömde jag om en gammal klasskompis. Min vän E var väldigt kär i honom under högstadieperioden, och de flesta tyckte nog att han var rätt söt. Dessutom så var han adoptivbror till skolans snyggaste (inte enligt min mening) skateare.
Nåväl, igår när jag var på väg hem från ett hastigt besök på bolaget som hade stängt en timme för tidigt så körde vi förbi krogen Harrys och jag tittade mot slottet. Där gick det en kille över gatan som var ganska lik T. Så jag vände mig om och försökte se om det var han. Har för mig att han bor i Stockholm nu. Träffade honom på en Staindkonsert för några år sedan.
Jag drömde att vi skulle utföra en tävling, jag och många andra i ett jättestort hus. [Jag tror förresten att jag är i samma hus varje gång jag drömmer, känner liksom igen det.] T var uppdragsledare och jag hade några i mitt lag. Jag och T kysstes då och då, och han var på väg att säga någonting i stil med "Det här har jag väntat på sedan den dagen jag såg dig." men han fick inte fram det riktigt. Mitt lag retade oss för att vi var så fåniga och inte sade vad vi tyckte om varandra. Vi leddes in i ett kök där det stod andra lag. Vi skulle baka en pizza som vi sedan skulle äta upp. På andra sidan laget stod Nicole Kidman helt och fullt normalt och bakade pizza med sina lagmedlemmar. Ingen verkade ta notis om att det var hon. Jag återgick till att kramas med T. Han var så mörk och stor och luktade gott. Jag vaknade av ett ryck och förbannade mig själv att jag inte hade tagit med mig honom ur drömmen. Nu sitter jag och är alldeles pirrig i magen när jag tänker på honom.
Helt sjukt alltså om jag får uttrycka mig så. Min älskade är bara 30 mil bort och jag drömmer redan om en annan. Fast jag tror inte den här upphetsningen över T kommer vara längre än tills jag ska gå och sätta mig på tåget.
Åh, och den där pizzan som vi skulle baka... En tjej tog kommandot och lade på paprika (som jag inte tål), ost, skinka, tomatsås, ärtor och potatismos. (?) Jag sade att jag inte kunde äta den pizzan och då kom en annan klasskamrat (A-K) och ställde fram en gryta med kött och potatis och jättegröna ärtor. Fast den var vegetarisk.
Det är inte mycket logik i mina drömmar. Jag skulle vilja veta vad mina drömmar betyder. Har en bok om drömtydningen, men den har jag nog packat ner.

Jaha. Packa lite och längta efter mat kanske.
Tre dagar kvar.

onsdag 8 mars 2006

Testing

Hm. Det är svårt för mig att skaffa mig vänner för livet, men de jag redan har är guld värda. Åh, det stämmer. I love you all!

Förresten. Finns det verkligen en Power Rangersfilm? Det visste jag inte.

tisdag 7 mars 2006

Scary

Städning/packning eller vad det nu kan vara går mycket fortare när man får lyda order. Jag beordrar någon av mina vänner att ge mig uppdrag. När jag fullfört uppdraget får jag ett nytt. På så sätt blir städningen/packningen mycket roligare. Idag har jag tagit ner gardinerna och gardinstängerna samt packat alla mina fotoalbum (snyft, gråt, nu kan jag inte titta i dem på några dagar) och nästan allt porslin. Ändå känns det som om jag inte har packat hälften. Det står fulla kartonger nästan hela vägen upp till taket i vardagsrummet, men ändå ligger det saker överallt som skriker efter att bli nedpackade. Jag försöker att inte lyssna, men ibland ger jag efter och packar ett glas eller två. Jag måste dessutom gå upp på den hemska mörka vinden och hämta ner min resväska så att jag kan packa mina kläder i den. DET kommer ta tid innan jag får mod till mig.
När jag satt i köket igår för mig själv så började jag (såklart) tänka på en skräckfilm vid namn The Exorcism of Emily Rose. Alla som ha sett den förstår varför man börjar bli lite smått svettig när klockan närmar sig 03.00 på natten och det inte finns någon levande varelse i närheten. Börjar det sedan lukta rök, ja, då självdör man nog. Självklart tittade jag på klockan precis då och fick till min fasa se att hon var 02.45. Då kunde jag definitivt inte somna. Jag ringde min älskade och lyssnade på honom när han brottades med kartonger på sitt jobb. Sedan somnade jag av utmattning någon gång före fyra. Då hade jag legat och skakat i sängen i en timme.
Varför är jag så dum att jag ser skräckfilmer när jag vet att jag inte kan släppa dem efteråt.

Jag ska åka och besöka min morfar på torsdag. Bara en timme eller så. Det kan vara sista gången. Jag säger inte nej den här gången. Även om jag måste gå dit själv. Jag får sitta och lyssna på hur han hade det på sitt jobb för länge sen och hur dumma alla tyskar är. Eller så är han så vimsig att han själv inte vet om att han är arg på allt och alla. Det kommer bli jobbigt. Jag blir så nedstämd varje gång.
Han ler ju aldrig.

Nu ska jag bänka mig framför TV:n och bara sitta och stirra på den. H är här med sina söner. De ska sova här i några dagar. Förhoppningsvis inte alla nätter. Jag behöver få sova på morgnarna och kunna gå och städa i morgonrock.
Fem dagar kvar. Nu har vi nyckeln.

måndag 6 mars 2006

Boing

Näej, fy fan vad tråkigt jag har. Jag sitter framför datorn en kvart, går sedan till TV:n och zappar lite, ut i köket och funderar på om jag ska packa lite glas eller inte. Jag hittar inget i kylskåpet som kan få tiden att gå lite fortare så jag går till datorn igen. Så där håller jag på.
Tänkte skriva något provocerande för att se hur många det egentligen är som läser min blogg, men eftersom jag använder all min fantasi när jag drömmer så finns det ingen fantasi kvar när jag är vaken. Så det blir inget för er att kommentera, jag kommer aldrig få veta vem som läser min blogg.

Det här vill jag syssla med. Bilden är tagen i somras av min älskling när jag stod hela dagarna på studsmattan och voltade och snurrade. Jag var faktiskt lite smalare då än vad jag är nu. Kan bero på en kombination av ett frenetiskt studsande och ett lågt intag av endast proteiner. Jag gick ner sju kilo på tre veckor. Sedan tog pengarna slut, det är svårt att leva billigt på bara kött. Men jag ska ge mig in i det igen. Jag vill väga 60 kilo igen. Det var några år sedan. Nuförtiden blir jag bara trött när någon tar kort på mig, jag måste stå på ett visst sätt för att det inte ska se roligt ut med alla bullar och bollar som sticker ut lite här och var på kroppen. Det skulle kunna vara skönt om jag kunde ha linne (hade det när jag var litet barn senast) eller om jag skulle kunna sitta ner utan att behöva gömma mina extrakilon som inte bara sitter på magen.
Mitt självförtroende är det inget fel på: jag har hatat mitt utseende ända sen jag blev medveten om att jag hade ett utseende. Det hindrar inte bara min framfart att försöka skaffa nya vänner, det hindrar sexlivet och min inre lilla människa som vill komma fram och bevisa för allt och alla att hon kan hon också. Men det tar stopp. Fett är fan ogenomträngligt.

Så! Nu vet ni det!

Bla bla

När programmen på TV är slut för min del och det är för mörkt och tyst för att sätta igång och riva lägenheten, vad gör man då? Jag tenderar att bli väldigt låg på söndagar och måndagar för det är då min älskling åker och jobbar. Det blir helt plötsligt väldigt mycket plats i sängen och jag har ingen att peta på längre. Tomt.
Vi har packat mer av köket idag. Imorgon hade jag tänkt att ta det mesta av alla kläder och stuva ner i väskor.
Intresseklubben antecknar.
På tal om reklamsnuttar, är det någon som kommer ihåg reklamen om någon slags kycklingsås eller Uncle Ben's sås, det är massa folk som flaxar med armbågarna och springer runt i ringar och sjunger "Jag vill ha chicken tonight!"? Jag har frågat många om de förstår vilken reklam jag menar, men alla skakar bara på huvudet och funderar på vilken planet jag nyss kommit ifrån.
Eller, iiih! Den reklamen om Pucko. När en Tyrannosaurus Rex kommer fram på Sergels Torg och roffar åt sig en Pucko av en kille (eller en dam) som står och spelar synth där, och sedan inte kan dricka ur sin Pucko för att han har för korta armar. Jag har bara sett den en enda gång och jag skrattade så jag tjöt. Har ingen sett den heller?

Sex dagar kvar. Det närmar sig med stormsteg. Far frågade om jag var nervös, men jag tror att jag är mer förväntansfull. För en gångs skull kan det väl bara komma gott ur flytten.
Äh, återkommer om jag har något vettigt att skriva om.

söndag 5 mars 2006

Syv

Söndag. Suck. Om det inte vore för att jag är lite bakfull så hade jag haft otroligt tråkigt idag. Det är bara sju dagar kvar tills jag sitter i Oslo utan både bredband och telefon. Kartongerna gör sig påminda att de inte är packade än, och jag stressar upp mig. Ändå tänker jag inte göra någonting idag. Jag ska klistra in kort i mitt fotoalbum och äta lite mer av min kebabpizza som jag köpt. Mmm.

Jag var på Mitt Andra Hem igår tillsammans med några av mina vänner. Eftersom det var sista helgen för mig här i Sverige så skrapade jag ihop lite pengar så att jag skulle kunna följa med dem som ändå skulle gå dit. En sista gång. Det blev en trevlig förfest hos G och sedan utgång. Jag kommer sakna de här två gubbarna på korten. Det borde finnas exemplar av dem i varje land, i varje stad. Jag ska försöka locka dem till Oslo så snart som möjligt. Där finns det möjligheter, pubar och museum för alla smaker. Vill du komma? Erkänn att det låter lite spännande.

Jag är nervös faktiskt. På måndagen efter flytten måste jag bege mig ut i staden för att söka jobb. Hur ska jag hitta? Jag får köpa en karta att smygtitta på när jag inte vet var jag är. Min älskling ska jobba och kan inte hjälpa mig alls.

Sju dagar. Seven days. Sedan börjar mitt nya liv. Känns det som.
Nu, klistra kort och bygga på mina kärlekshandtag.

fredag 3 mars 2006

Födelsedagar

Far fyller 48 år idag. Han är i Sälen och tittar på när andra åker skidor. "Tänk om man ramlar och bryter nåt." Min käre far. Han tycker att han är för gammal för att åka skidor. Jag sjöng för honom litegrann. Ville inte göra honom hörselskadad. Han är nog den bästa pappan i världen. För mig alltså.

Så här ser min vardag ut just nu. Jag kom på mig själv igår. Det är ju bara tio (nu nio) dagar kvar tills allt ska vara packat och färdigt för att bäras ut i lastbilen. Jag har bara valt ut det som jag inte behöver just nu och packat och förseglat. Nu är det dags att stuffa ner allt i lådor och leva med fulla kartonger och papperstallrikar.
Det är inte konstigt att man inte kan slappna av när det är lådor överallt, saker står inte på de ställen som de ska stå på och det är omöjligt att hålla rent och fint. Inte för att jag är perfektionist och har städmani, men jag tror att alla håller med om att man mår bäst i en städad lägenhet.
Om man skulle börja packa då. När jag ändå sitter och gnäller om att det ser illa ut här hemma så borde jag väl resa på mig och ta tag i det. Eller så sitter jag här och myser med fina låtar och pratar skit med mina vänner som jag inte kommer få träffa på ett tag.

Nu vill jag gå och handla present till M, som fyller 24 år imorgon. Come on C!

Dagens låt: Ja må han/hon leva.
(Gäller imorgon med.)

onsdag 1 mars 2006

Bergochdalbana

Upp som en sol, ned som en pannkaka. Sedan upp igen. Jag kan inte tro det. Har det verkligen löst sig? Om jag nyper mig i armen är jag rädd att vakna upp på en soptipp som en fluga, så jag väljer att inte göra det. Efter otaliga telefonsamtal med facket fick jag beskedet att jag hade blivit återintagen. De kan inte säga först ja och sedan nej. Så jag nästlade mig tillbaka där. Då dröjer det väl två veckor till innan jag får besked om utbetalning. Och då har jag flyttat.
Jag ringde min älskling och berättade hur det hade gått. Han blev arg för att vi inte hade råd att betala depositionen till lägenheten, eftersom vi hade planerat att det skulle komma pengar imorgon. Så vi skällde på varandra för allt och inget. För någon timme sedan ringde jag till min käre far och sade som det var och om han hade någon lösning överhuvudtaget på vårt problem. Eftersom min far alltid ställer upp så fick vi låna pengar till det vi behövde. Så nu är även det problemet löst. Det är så skönt att jag skulle kunna gråta - men av lycka denna gång. Jag ringde tillbaka till min arga älskling och berättade för honom att det hade löst sig. Han hade varit och köpt en serietidning för att bli på bättre humör, och lät faktiskt lite gladare när jag berättade vad far hade sagt. Nu är det bara problemet som uppstod i helgen kvar sade han. Ja, det är bara du som kan lösa problemet sade jag då. Det är ju helt upp till honom. Han lovade iallafall att det aldrig mer skulle hända. Jag ska försöka lita på honom.

Mahjong är beroendeframkallande. Precis som Sudoku.

Satt och filosoferade varför jag skaffade mig en blog. Jag kom inte fram till något riktigt vettigt svar. Vem vill egentligen veta vad jag gör om dagarna och vad jag tänker? Det finns nog tillräckligt med tråkiga bloggar, varför läsa min? Jag tror nog mest på svaret som jag tänkte ut mitt under diskningen. Det är lite terapi för mig, även om jag inte skriver om mina fobier och känslor lika mycket som jag skriver om hur lite pengar jag har. Jag kan alltid gå tillbaka och roas av mig själv. Andra kanske också roar sig med min mediokra blog och läser den för att den är rolig. Haha. Jag är kanske lite rolig ändå.

Dagens låt: Lift Me med Madrugada och Ane Brun.

Jag vill ha dem som bror och syster, sjungandes i köket när de lagar regnbåge med potatis och rödromsås. Jag skulle sitta med mitt glas vita vin och bara lyssna. Gunga med i musiken. Vara tryggast i världen.

ABC

A is for age: 23.
B is for booze of choice: helst vin, men på krogen, cider/white russian.
C is for career: karriär som arbetslös. eh.
D is for your dad's name: Bo.
E is for essential items to bring to a party: rätt humör.
F is for favourite song at the moment: oj. har tyvärr ingen.
G is for favourite game: TP och andra frågesportspel.
H is for home town: Örebro, snart Oslo.
I is for instruments you play: inga musikaliska färdigheter tyvärr.
J is for jam or jelly you like: sylt - hallon och blåbär är bäst. marmelad- inget.
K is for kids: vill ha sen, nu nöjer jag mig med mina systrar.
L is for living arrangements: just nu i kartonger.
M is for mother's name: Eirun.
N is for name of your crush: Thomas. mmm.
O is for overnight hospital stays: njurfel, astma, blindtarmen. blir nog några dagar.
P is for phobias: emetofobi - rädsla för att kräkas.
Q is for quotes you like: fac ut vivas - skaffa ett liv.
R is for relationship that lasted the longest: 3 år, får se om jag klår det nu.
S is for sartorial style: ganska så vanlig.
T is for time you wake up: väldigt sent. nattuggla.
U is for underwear: börjar snöa in på större modeller än string nu.
V is for vegetables you love: tål inte så många, avocado är bäst dock.
W is for weekend plans: kalas på fredag, lördag, söndag blir det väl pussas och packa.
X is for x-rays you've had: tänderna.
Y is for yummy food you make: chili con carne, grekisk sallad.
Z is for zodiac sign: kräftan.
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: ingen orkar med sånt här.
Ä är för älsklingstrend: trend? vad är det?
Ö är för en önskan just nu: bli ekonomiskt oberoende och kunna leva ordentligt.

Varför?

Varför händer det alltid mig? Just när jag tror att det ska bli bättre och allt ska lösa sig så blir det sämre och allt skiter sig. All min energi går åt att sitta och vara rädd för att det inte ska ordna sig såsom jag har planerat. Jag måste sitta och ringa och ringa och ringa till Telia och fråga om jag kan betala räkningen senare. Det är så pinsamt att böna och be för att jag är en dålig människa som dessutom inte har något jobb. Nu orkar jag inte längre. Det är slut på krafter nu. Vi får flytta ut på gatan och bränna alla våra möbler för att hålla oss varma.

Inga glädjetårar. Jag kommer torka ut. Det blir ingen pöl.

Efter klockan ett får jag beskedet.

Hick

Bara för att jag är trött hela dagen så ska jag tydligen drabbas av nån slags sömnlöshet precis när jag kryper ner under täcket. Jag vågar inte släcka lampan. Det kanske kommer någon och öppnar dörren häftigt och väser åt mig i mörkret. Jag är rädd för mörkret. Nuförtiden är jag inte lika mörkrädd som jag var när jag var tonåring. Då kunde jag ta sats från dörren och försöka hoppa upp i sängen så att ingen skulle kunna ta tag i mina vrister och slita mig under sängen. Låt mig tillägga att det var mer än en meter från min dörr till min lilla säng. Nowadays måste jag har kökslampan tänd för att jag ska kunna somna. Helst sänglampan också, men då får jag svårare att sova. Jag behöver dock inte hoppa upp i sängen, men det kan ju bero på att det ligger en madrass där och fyller upp tomrummet så att det inte får plats några röda ögon därunder.
Får lösa sudoku och hoppas på att jag somnar fort. Kan inte ta sömnpiller nu. Fast det känns så lockande.
Bort från datorn! Hepp hepp! I morgon är det onsdag - tvättdag.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails