Sonen är hemma med vattkoppor. Jag är hemma och ser till så att han överlever dagarna. Han sover, äter och skiter. Jag hänger med. När dagen börjar närma sig sitt slut så har jag så mycket ångest i kroppen som vill komma ut att jag bara måste gå och tvätta massa kläder. Träningscentren är fulla med människor som bara måste börja 2011 med ett träningspass. Jag skiter i det, och sitter i stället framför datorn och knarkar fotobloggar. Då inser jag att jag suger! Det finns så många människor som tar så mycket finare bilder än mig. De är så otroligt kreativa, och får fotouppdrag, priser och miljontals bloggbesökare.
Jag blir dunderlycklig varje gång någon kommenterar i min blogg, och om det är en kommentar om ett fotografi jag tagit så svävar jag på moln. Lagom tills jag inser att jag suger pung igen.
När ska min vändpunkt vara? När jag får nog och lägger ner hela bloggen, eller när jag slutar vara så självdestruktiv och slutar klaga så jävla mycket?
Vem vill se en orkidé när man kan läsa om dagens outfit fotat i någon cool vinkel? Vem vill läsa om vattkoppor när man kan få tips på goda maträtter som är smakfullt fotograferat? Vem vill höra på ångest och gråt när man kan titta på färgglada fotografier?
6 kommentarer:
Jeg synes du tar kjempefine bilder!
Jag vill. För det är långt mycket mer spännande och intressant att höra om någons icke-tillrättalagda liv än någons tillrättalagda. Det kan iaf jag relatera till. Och i mina ögon tar du jättefina bilder. Jag skulle vara mycket lycklig om jag kunde ta tillnärmelsevis lika fina. Det finns själ i dina bilder. Bara så att du vet. Kram.
Ja, det finns själ. Fast blommor kan vara lite tråkiga att se på när man inte fotar med macroobjektiv.
Anonym: Tusen takk, så hyggelig.
K: Du vet inte hur mycket det värmer när du skriver så! Du som vet allt om själen också. :)
Sandrra: Ja, macro har jag inte köpt mig ännu, men det var ett bra tips!
"Bakom varje moln finns en sol" - Vi får hoppas att det blir bättre, sämre kan det väl inte bli? Eller?
Jag lägger ner lite tid med att skriva blogginläggen och eftersom jag inte träffar mina vänner så ofta så "buzzar" jag inte alltid. "Buzzar" nog mer för min familj..
Fåglarna har varit frånskiljda i flera år. Tror inte att de klarar av att sitta i samma bur. Måste skicka ut en chansning, vore synd att låta två fina fåglar somna in.
Slutar du fotografera eller blogga dör en stor, vacker del inom mig. Gört inte! Du är grym. Puss
Skicka en kommentar