Idag fick jag ett glatt besked på jobbet, ett besked som jag har lust att dela med mina vänner, även om man ska vara försiktig med att skryta om bravader eller vad det nu än måtte vara. Mitt i all dämpad glädjeyra insåg jag att jag inte har någon att dela det med. Jag ringde sambo strax efteråt, och på vägen hem från jobbet ringde jag mor och sedan far för att berätta den lilla nyheten.
Nyheten är inte det som är mest viktigt i detta inlägg, det som är viktigt är att vänner inte växer på träd. På mitt träd är det mäkta glest, och jag tror att de flesta löv fallit av, om inte alla. Inte heller växer det något av de frön jag planterat för att gro nya vänner. Jag har haft otaliga konversationer med min sambo om huruvida man ska bete sig för att få vänner, för det sättet jag rör mig på fungerar i alla fall inte.
Jag vill bara ha någon att ringa, utan att behöva ha något att säga och utan att behöva känna att jag stör. Jag vill få sms och samtal från folk som jag tycker extra mycket om. Jag vill fika, gå på bio, resa och skratta med mina vänner.
Jag har blivit en av de vuxna människor som inga vänner har.
5 kommentarer:
Jag blir ledsen över att höra att inte några frön har växt till sig :(
Hoppas att du fortsätter att så frön och att något av de fröna är ett guldkorn!
Synd bara att du bor så långt borta, det hade varit roligt att ta upp kontakten igen och ta en fika.
Kramar till dig!
Det är du inte ensam om. Jag är också en av dom utan vänner. Men jag har inte heller en sambo att dela saker med. Bara mig själv och varannan vecka min son. De är tungt och hårt. Om du kommer på hur man gör för att få vänner får du gärna säga till. Kram
<3 <3 <3 <3
du är i alla fall min vänn-hoppas jag är din med :).
kramis från Hanna
Kosa. Du har visst vänner. Vi må vara få men vi är naggande goda! Vi må bo långt bort men vi finns fortfarande kvar. Vi får väva ihop våra liv lite mer igen. Nog saknar jag dig alltid. KRAM!
Skicka en kommentar