Adjöken adjö

Adjö Blogspot. Ni som vill kan följa mig på http://facutvivas1.wordpress.com/

Pysselfröken

Ibland kan jag bli riktigt irriterad på mig själv. Jag invaderas av inspiration från alla fyra hörn från bloggar, tidningar, kollegor, vänner och musik. Så går jag runt och bara känner inspirationen av att göra någonting kreativt som flyter och tillslut kokar under huden. Det kliar i fingrarna och jag kan inte riktigt sitta still trots att jag var på fest med jobbet igår och egentligen borde vara bakfull. Men det har jag inte tid med, jag måste ju vara kreativ!
Så jag sätter igång och rensar sonens leksakslåda...
Egentligen vill jag gå ut med min kamera tillsammans med någon som delar mitt fotointresse, fotografera en hel dag och lära mig nya tankesätt, vinklar och ljussättningar. Jag vill baka goda kakor, bullar och bröd från kokböcker och receptsamlingar från internet. Jag vill möblera om, plantera mina krukväxter i ny blomjord, filma och göra små videosnuttar och fotografera lite till. Kreativiteten flödar, det som sätter stopp är väl min tillit till mig själv. Eller något annat, jag vet faktiskt inte.


Men leksakslådan är makalöst fin nu. Och det är ju bra.

Titta noga

Jag funderar på tatuering. Tips?

Lycka

Man tar bara studenten en gång.
Själv så skulle jag vilja göra det igen. Att vara fotograf på en "event" alltså. Jag är alltför osäker på mig själv, så jag satsar alltid på inställningen Av på min simpla Canon, för att få så mycket ljus in i bilden som möjligt. Nästan alla bilder blir dåliga, men några tycker jag själv att jag har lyckats med. Denna bild ser jag massor av fel med, som till exempel den avkapade handen, men jag verkar aldrig lära mig av mina misstag.
Tur att min syster är så vacker att man skiter i kompositionen.

Sex bloggsvar

Hej svejs.
Under denna bloggpaus har jag svarat på era fina frågor som ni ställde mig i ett tidigare inlägg. Jag har också varit fotograf och syster på min äldsta lillasysters student. Jippi! Fotografier kommer senare.
Här kommer svaren, för de som väntat med spänning: 

1) Du verkar ha en ganska djup botten. Dvs när du är nere verkar du vara väldigt nere, och det tar tid för dig att komma upp. Är det så? Och i så fall - varför tror du att det är så? 

Utan att gå in alldeles för mycket på mitt psyke och hur jag mår inombords så verkar det som om jag har en djup botten, ja. Om man jämför mig med min sambo så har jag väldigt djupa bottnar, medan han har ett ganska jämnt humör hela tiden. Han blir aldrig riktigt ledsen men heller aldrig hoppande glad. Så himla tråkigt. Jag vill hellre vara jätteledsen för att så kunna vara riktigt gråtande glad. Anledningen till att jag går ner i djupa svackor ibland är jag inte säker på. Jag vill helst inte prata om sånt här på bloggen då jag vet att några som läser denna blogg känner mig väl, och jag nu har insett att det kanske inte är så bra att dela med sig av allla sina innersta tankar, även om jag faktiskt vill det. Bloggen är terapi för mig, men det funkar visst inte. Kanske en terapeut eller psykolog kan svara på din fråga.

2) Hur trodde du att det skulle bli att vara mamma innan du fick barn, och hur väl har dessa föreställningar stämt med hur det blev? 

Jag visste vad det innebar, men samtidigt så visste jag inte alls vad det innebar. Den frihetsberövringen kan man inte sätta sig in i, hur mycket man än försöker. Man kan heller inte förstå hur man kan älska någon så mycket att man är redo att hugga ut sitt hjärta för att rädda sitt barn.

Jag visste att jag skulle bli en oroande mor, men inte så oroande.

3) Om du skulle kunna göra som i AMF-reklamen, fast tvärtom, dvs besöka dig själv när du var säg 12, vad skulle du säga till Fröken K 12 år då?  

Jag skulle be mig själv att ta upp intresset för fotografi tidigare och fortsätta vara den fina ungen jag var när jag var 12 år gammal. Och be mig själv få skinn på näsan. 

4) Hva var det som fikk deg fotointeressert? 

Vet du, det vet jag faktiskt inte. När jag ser på fotografier så får jag så många känslor, och jag vill själv förmedla något med mina bilder. Jag vill att alla människor ska kunna se hur vackra de faktiskt är, och när jag ändå pratar sanning så skulle jag själv vilja ha ett fotografi där jag tycker att jag är strålande vacker. Men den som väntar på något gott... 

5) Har Norge blitt ditt nye hjem, eller kommer du til å dra tilbake over grensa en dag? 

Jag kallar Norge mitt hem. Jag har funderat på att flytta tillbaka till Sverige innan min son ska börja skolan, för att han ska kunna få behålla sina vänner under studietiden, men just nu är jag osäker på hur det ska gå till. Jag älskar mitt jobb och vill inte förlora det just nu. Jag har sagt till mig själv att jag kan vara självisk i några år så får vi se hur det blir med flytt. Men jag älskar Norge och ser på det som mitt hemland nu.

6) Hvorfor skriver du på norsk i kommentarfeltet på min blogg og på svensk her ;) 

Jag har bott i Norge i ca sex år nu, och anser mig själv kunna skriva helt ok norska, men inte tillräckligt bra för att jag ska kunna uttrycka mig själv speciellt bra. Du kanske har sett att jag inte är så duktig på att formulera mina kommentarer på din blogg, jag skulle kunna skriva mer än det jag gör, men då jag gärna vill skriva på norska så hindrar det mig lite. Vem vet, snart kanske det blir några norska blogginlägg här.

Tack så mycket för alla frågor. Det var roligare än jag anat!

Påminnelse

Jag vill bara påminna om att imorgon är det slut på den lilla fåniga frågestunden hos mig. Än så länge har jag fått tre frågor, och det ska jag väl kunna klara av att svara på.
Fyr løs som vi säger här i Norge.

Sun is shining, weather is good

Bild på syster på hennes bal.

Nej här kan man ju inte sitta. Ut i solen med er. Jag har rakat benen så nu ska jag presentera mina stockar för UV-strålar. Argh!!, kommer de säga då och kisa in i solen.
Skål för en fantastisk lördag!